Bubbel
Scampi 30 Mark IV
Byggd 1981
SWE 1266
Hemma hamn Kopparmora båtklubb
Ursvikens SS på tävling (Skellefteå)

Med den mindre lustiga maran 2003 i minne, som vi genomförde i ett näst intill mörker då elen ombord blivit helt utslagen, så hade Sollerhag den gångna vintern tillbringat många veckor med att planera en omdragning av laddningskretsen i Bubbel a' la Skyllemarks system. Grova batterikablar och skiljerelä var det som gällde. Med mycket stor vånda påbörjade jag detta arbete, och värt att nämna är att jag har noll kunskap i ellära. Man tvingas att lära sig en del under arbetets gång och med lite hjälp från vänner och bekanta så har jag nog fått till det ganska bra trots allt.

Den 13 juni skulle starten för årets Östersjömara gå av stapeln. Många och långa förberedelser var över då vi fredagen den 11 juni slängde förtöjningstamparna och påbörjade vår positionering av Bubbel mot Oxelösund. Lite jäktad var jag allt då veckan innan denna fredag bestått av dotterns studentexamen med tillhörande hejdundrande kalas i trädgården. Sommarens hittills bästa dag hade dessutom infunnit sig denna högtidsdag och vad kunde då ha blivit bättre. Den här fredagen var det kusinens studentexamen som gick av stapeln och självklart skulle jag vara med så långt det var möjligt på denna stora dag med beaktande att positioneringen tar ca 16-18 timmar, vare sig man seglar eller går för motor. Senast 1800 satte vi ETD.

Kvart över fyra avgick vi för motor som sedan fick puttra på hela vägen till OXS. Ingen eller näst intill ingen vind bidrog till valet att gå för motor, segla skulle vi i alla fall få göra kommande vecka så det räckte.

Dick i grymma förberedelser

78.8 NM och 15,5 timmar senare var vi framme.
Tid till vila mat och lite skruva blev det innan tävlings genomgången klockan 1500. Det vanliga gicks igenom samt att Pelle från Sjösäkerhetskompaniet höll ett föredrag. Sedan var det dags för meteorolog genomgången.

Söndagen skulle lätta vindar från i stort sett nord-nordost råda.
Söndag natt mot måndag skulle vinden öka konstant upp till kulingstyrka. Vinden skulle sedan bestå fram till onsdag.
Vi pratar vindstyrkor som det skulle visa sig upp till 19m/sek.

Under onsdagen skulle vinden sakta avta och på torsdag såg vi fram emot vindar under 5 m/sek som skulle visa sig bli riktigt lätta.

Starten gick och vi kom iväg ganska dåligt men inte fullt så uselt som året innan. Förra året missade vi startproceduren och var helt oförberedda då skottet gick. Bättre i år alltså, men ändå ingen spets på vårt agerande. Men hallå vi har ju en hel vecka att reparera skadan på. Undanvindsstart och strax satt alla spinnakrar på plats.
Via Hävringe och till Gustav Dalen, runda fyren och gippa lugnt och sansat och rikta stäven mot Klintehamn. Vi valde att gå en underkurva söderut då vinden skulle vrida mot syd-sydväst och öka i styrka. Vi ville få till en bra vinkel mot utsjöpricken Klintehamn då vridningen skulle komma.

Staffan koncentrerad med spinnakern i hand

Vaktskiftet startade vi redan vid lunchtid på söndagen för att snabbt hitta rytmen ombord. Vi visste vad som skulle komma på en dikt bidevind mot Bornholm. 170 distans i 14-19 m/sek kan krama musten ur dom flesta. Dick och jag såg dock fram emot en hård kryss då Bubbel är en grym hårdvindsbåt och då speciellt på den bogen.

Rytmen ombord infann sig som sagt snabbt och vila byttes var fjärde timme mot segling. Mat fick vi i oss som planerat detta första dygn vilket skulle visa sig bli lite svårare dom kommande dagarna.

Tröttsamt spinnakerguppande

Natten mot måndag infann sig vinden och började sakta öka för att vara ganska hård då rundningen av utsjöpricken Klintehamn närmade sig. Klockan 0340 rundande vi i alla fall vilket ändå måste anses hyfsat med tanke på vindförhållandena under större delen av denna första dag. Vi rundar i en liten klunga av Expresser och Maxi Racer och en Rival lite längre bakom. Vi rundar som nummer 3 i vår klass och ligger tvåa efter Trollungen en Maxi 999 på LYS. Nio minuter före är dom, men nu är det vår tur skulle det visa sig.

Organiserad röra

Vinden har vridit till sydväst och vi gör ett ganska långt barbordsslag som positionerar oss närmare Öland. Här kan man nog diskutera om inte en styrbordsbog innanför Karlsöarna hade varit ett mer strategiskt riktigt slag. Som en ganska känd Roger Nilsson en gång sa. Om du inte är riktigt säker ”allways go south”. Gäller kanske inte alltid och jag vet i ärlighetens namn inte om vi tjänat på det. Hur som helst gjorde vi första slaget Västerut och positionerade oss i longitud närmare målet, men vår VMG var bedrövlig. När vi började gå på minus VMG slog vi tillbaka mot syd och kunde näst intill hålla upp DueOdde. Vi bytte till Genua 3 då vinden nu var över 10 m/sek och ökande. Ett rev i storen hade vi redan. Med genua 3 och 1 rev seglade vi ca 170 NM som är distansen från Klintehamn till DueOdde.
Ca 72 timmar med 14-19 m/sek var vad som väntade oss vilket är en lång tid utan direkt stora möjligheter till återhämtning eller för den delen matlagning. Nästa gång vi skulle äta ordentligt var onsdag mitt på dagen. Vad man äter då man inte äter? Man dricker mycket vätska och trycker i sig choklad eller något annat ätbart som inte kräver någon ansträngning att iordningställa. Nästa år får det nog bli såna där ”hotbox”. Ett tryck på kartongen och maten är varm efter tio minuter. Låter magiskt enkelt. Se Segling nr5/6.

Vet inte riktigt hur jag ska beskriva det men kroppsfunktionerna förändras när kroppen utsätts för extrem ansträngning. Skäggväxten avtar t.ex. och man känner ingen direkt hunger.

Sliten seglare

Här kommer erfarenheten av liknande förhållanden in i bilden då man måste komma ihåg att framförallt dricka ordentligt.
Personligen har jag alltid ganska gott om choklad och annat godis med ombord, vilket visat sig perfekt.
Vi på Bubbel hade definitivt taggat ned mathållningen och hade i år valt vacuum förpackade kycklingrätter med ris. Inget ”fancy” utan bara mat som skulle gå snabbt att värma. Dessutom mat som inte kräver kylning vilket jag upplevde som bra då det skulle spara enormt mycket el ombord. Är nuförtiden rätt känslig för el ombord med tanke på förra årets totala mörker.

Bubbel forsade fram mot DueOdde och vi var tillfreds med situationen även om sjön var enorm och att det började bli fysiskt arbetsamt. Vi tvingades gå ner från fyra timmars intervaller i viloschemat till två och senare till 1 timmes pass. Allt för att orka med. Tuff segling handlade det om som i nattmörkret innebar fritt fall i sjöarna då sikten var begränsad och hindrade oss att parera luftrummet efter dom värsta vågorna. Bubbel är som en stridsvagn och tryckte sig fram i den grova sjön, och att ingenting gick sönder är fantastiskt. Skador uppstod på andra båtar. Agitsa en Linjett 35 spräckte sitt huvudskott tvärs av, en annan, en medseglare bröt sitt ben och ytterligare medseglare var helt utpumpade att dom fick hämtas av ambulans efter ankomst.
Successivt började allt bli mer eller mindre fuktigt av sjöar som vräkte sig över Bubbel. Vatten söker sig in i båten överallt ifrån vilket är svårt att förhindra. Hur som helst spelar det inte så stor roll eftersom man sover och seglar i full mundering. Sjökojerna var väl det enda som var torrt ombord men dom får man inte använda så länge sjöstället och annat blött sitter kvar på kroppen. Det blir att sova på bästa alternativa ställe man kan finna och det är naturligtvis segelsäckarna på durken mitt i båten.

Sjömilen försvinner bakom oss och 35 tim 50 minuter senare rapporterar vi DueOdde till Stockholm Radio via telefon. Varför telefon kan man ju undra och saken är den att vid ett försegelbyte hade Dick min medseglare trampat på kontakten för antenn anslutningen. Resultat, ingen kontakt via VHF till Stockholm Radio.
Även i år skapade detta en viss oro i hemmaleden som följde inrapporteringarna via OXSS hemsida och som där kunde konstatera att vi inte inrapporterat våra positioner efter Klintehamn rundningen. Kontakt med Stockholm Radio, helt enligt instruktionen, som på ett proffsigt och lugnande sätt informerade min familj att ”dom” har säkert fullt upp för tillfället men att havet är fullt at båtar och större fartyg i vår närhet och att det inte finns någon omedelbar anledning till oro. När kontakt etablerats igen fick vi också information att ringa hem.
I år var det inga el-problem utan ett enkelt antenn strul som vi inte kunde fixa på grund av den tuffa sjön med ständigt överbrytande vågor. Vi fortsatte i alla fall rapporterna via telefon och vi kunde från DueOdde i stort sett rapportera samtliga positioner i tid via mobilen. Klockan 1530 tisdagen den 15 juni var vi där. Vi hade haft det tufft hela vägen från Gotland till Bornholm och det var inte slut ännu. Vinden blåste från väst- sydväst och fortfarande kulingstyrka. Vindriktningen innebar att vi skulle kryssa oss förbi sydkusten av Bornholm. Bornholm kan ofta upplevas som en hel kontinent som rundningsmärke. Känns psykiskt tungt att förlägga kysslagen halvvägs till Polen för att få en hyfsad kryssvinkel mot Rönne.

Resultatet vid rundningen Bornholm var att vi tappat mot Rival 22 Barbarossa, men låg på en stark och säker 2: a plats i grupp 2 och 4: a totalt i Östersjömaran. I min mening ett styrkebesked av oss i Bubbel. Vi låg som sagt tvåa i gruppen vid Klintehamn efter Maxi 999 Trollungen som nu vid DueOdde låg 2 tim 18 min efter oss.
Barbarossa låg här etta som sagt och 24 minuter före oss.

Nu gällde det att klara av sträckan till Rönne så snabbt som möjligt så skulle vinden öppna upp och vi skulle kunna släcka på skoten för en fin resa till Hanö.

Hanö rundade vi den 16 juni klockan 0600. Vinden hade börjat vrida emot på sträckan. Från sydväst till väst-nordväst och det skulle visa sig att vi och Agitsa, som passerade oss under morgontimmarna nätt och jämt skulle klara Hanö på vår babordsbog. Det gick men det var knappt.
Vi rundar Hanö som tvåa i gruppen 1 tim 28 min efter Rival 22’an Barbarossa, och 1 tim 25 min före Trollungen. Vi hade tappat en del men än så länge inget oroväckande. Tvåa i gruppen och trea totalt när långt mer än halva Östersjömaran var avverkad.

På sträckan Hanö - Klotet (SSO Utklippan) skulle vi få vårt första varma mål mat sedan i söndags. Märkligt vad en uppvärmd måltid kan bättra på humöret. En strålande dag skulle det bli med solsken och bra vind på ca 10 m/sek från nordväst. Sjön gick ganska grov och vinden tryckte på så vi valde att segla utan spinnaker. Verkar som dom flesta valde denna segelsättning på sträckan.

5 tim 30 min till Klotet. Odramatisk segling och vi rundade upp Klotet som tvåa i gruppen 1 tim 11 min efter Barbarossa. Vi hade seglat 17 min fortare på sträckan än Barbarossa men förlorat ytterligare 4 min till Trollungen. 4 minuter ligger inom felmarginalen så vi har enligt min bedömning seglat helt jämt med henne vilket jag menar är väldigt bra.

Nu skulle vår stora miss komma på årets Ömara. Som alltid skall strategin vara klar huruvida man skall segla utsidan av Öland eller välja det mer osäkra Kalmarsund när man passerar Klotet.
Dick och jag hade fört ett resonemang som böljade fram och tillbaka. Jag menade att den nordvästliga vinden skulle vrida mot väst i tangentens riktning i det smala sundet som en effekt av den låglänta terrängen samt markfriktionen. Dick var mer övertygad om att den skulle vrida mot nord och ingen vill kryssa sig genom Kalmarsund i motvind. Det kan bygga upp en otrolig krabb och obehaglig sjö norr om bron på väg upp mot Blåljungfrun.
Jag var övertygad och Dick var övertygad, vad gör man. Som båtägare och skeppare måste man ibland tassa fram lite försiktigt då man seglar 2 personer ombord på båten och på lika villkor. Jag har en känsla att man som båtägare måste vika sig ibland bara för att visa att det verkligen är på lika villkor man seglar. Den här gången vek jag mig och det skulle visa sig vara helt fel.

Vi valde utsidan Öland och jag upplevde att vi tuffade på med bra fart. Tar man beslutet att segla utsidan så tar man en förlust direkt på ca 6 NM. Vi gav bort 1 timme direkt till våra kombattanter som valde Kalmarsund samt att vi skulle få en mycket sämre vindvinkel mot Gustav Dahlen när vi väl var norr om Öland.

Hur såg det då ut i höjd med Ölands norra grund som vi skulle rapportera i år?
Vi på Bubbel rapporterade Ölands norra den 17 juni kl 0550.
Barbarossa rapporterade en tid som var 5 timmar bättre.
Trollungen rapporterade en tid som var 1 tim 16min bättre.

Mellan Klotet och Ölands norra hade vi förlorat ca 4 tim 50 min till Barbarossa.
Mot Trollungen hade vi förlorat 2 tim 30 min på sträckan. Surt sa räven och det skulle bli värre. Tror vi var ensamma om att välja utsidan av Öland vilket gör vårt beslut ännu mer katastrofartat.

Nu var det i alla fall bara spurten kvar på ca 80 NM. ETE ca 20 timmar kunde man väl hoppas på??!! Hej vad vi bedrog oss.
Vinden började avta och vi låg i den nordvästliga vinden helt fel i förhållande till Gustaf Dahlen. Vill mena att vi låg ca 15 distans för långt österut i förhållande till idealspåret som våra medtävlare kunde segla i.

Frustrerad seglare

Hur som helst gnetade vi på i det vackra vädret som i vår smak allt för laber bris. Under denna torsdag den 17 juni vred vinden tillbaka till en mer sydvästlig vind, men tyvärr alldeles för sent i vår smak. Spinnakern kunde sättas någon gång på eftermiddagen för att sedan vara uppe hela dagen. Vi passerade Gustaf Dahlen klockan 2340 samtidigt som vinden försvann helt och hållet. Någon stängde av fläkten!

Kände en desperation hela denna torsdag men vi försökte verkligen hålla fart på båten fast situationen var hopplös. Vi hade förlorat miles mot våra konkurrenter.

Sträckan Gustaf Dalen och mål ca 13 NM skall normalt ta ca 2,5 tim, men denna för oss uppgivna natt tog det 7tim 24min. Den som är snabb i huvudräkning kan lätt konstatera att vi höll i snitt 1.75 knop in i mål. Fast det mest korrekta var att vi presterade en fart under 1 knop större delen av denna spurtsträcka och vi gav här upp helt och hållet då inget vi gjorde kunde förändra vår situation eller position.

Vi bröt mot alla regler vi har och öppnade en kartong rött vin av märket La Chasse som smakade hur bra som helst. Till vinet serverades godsaker i form av kyckling och ris, smörgåsar med ost och vi lät oss väl smaka.

1 timme före målgång skall man rapportera in till sekretariatet vilket vi gjorde och jag tror att vi då befann oss ca 300 meter från mållinjen. Ingen stress här inte för det gick vid tillfället framåt i 0.2 knop. Skottet fick vi den 18 juni kl. 0704,40.

Östersjömaran var över för den här gången.
Hur mycket vi förlorade från Ölands norra grund till mål?
Mot Barbarossa förlorade vi ytterligare 11tim 20min.
Mot Trollungen förlorade vi ytterligare 11 tim 45 min.

Total katastrof kan man lätt konstatera.

Vår topplacering som vi haft ända till Klotet hade förbytts mot en 6: e plats i gruppen och en 13: e plats totalt. Känns nesligt, men vi har bara oss själva att skylla. Ett strategiskt misstag blev vårt fall i år.

Förtöj och snabbt till bastun

Lägg till båten, upp till bastun, ett par öl i kassen och strax mår man bättre än någonsin. Pytten var under stekning och sällan mår man så bra som när pytten och en starköl inmundigas efter en genomförd Östersjömara.

En kort summering av årets tävling är att den var betydligt tuffare än tidigare år jag deltagit. Den långa perioden söndag natt till onsdag eftermiddag med hårda vindar och dikt bidevind ända till Bornholm satte oss alla på prov. Halva flottan fick av olika anledningar kasta in handduken och personligen skulle jag väldigt gärna vilja veta varför.

Hur som helst så har Bubbel genomfört Östersjömaran och det var femte starten av undertecknad och den fjärde genomförda seglingen.

Seglad distans inklusive till och från segling är 790 NM.
Ett söndertrasat spectra storfall i masttoppen och en trasig mylar ruta i genua 1 var det enda som kommer att åsamka en extra kostnad i år.
Bubbel är försett med dubbla fall enligt HKR.
Två genuafall och två storfall.
www.oxss.nu
www.kufver.se

Vinden är fri
Staffan